Allt var ett par gamla, stinkande gympadojors fel…

Stanley är otursförföljd. Det finns en förbannelse som följt hans släkt i generationer och nu är det Stanleys tur att drabbas.

Han blir oskyldigt dömd för att ha stulit ett par gympaskor och inte vilka gympadojor som helst, utan ett par skor som tillhört en känd, före detta basebollspelare. Skorna var till försäljning och inkomsten skulle gå till välgörande ändamål. Så straffet blir inte bara lite böter, som man kanske kan förvänta sig, utan Stanley skickas till ett läger för ungdomsbrottslingar i Texas.

Lägret ligger vid en uttorkad sjö, mitt ute i ingenstans. Bara torr, öde slättlandskap så långt ögat kan se. Och en stekande sol med ingen tillstymmelse till svalkande skugga av högrest växtlighet, moln eller regn. Så rymma är inte att tänka på. Han skulle dö av törst innan han nått någon form av bebyggelse eller vattenförsörjning… Så lägret är i princip ”rymningssäkert”.

Som karaktärsdanande sysselsättning ska gruppens ungdomar, varje dag gräva ett hål vid ett visst område ute på den uttorkade sjön och hålen ska vara exakt en och en halv meter djupa och en och en halv meter breda. Ungdomarna får inte lämna platsen, för att gå tillbaka till lägret, förrän de är klara med sitt hål. Stanley börjar ana att det är något mer som döljer sig bakom avsikten till att de ska gräva en massa hål… för varför ska de i så fall rapportera till Chefen om de hittar något vid grävandet? Vad är det Chefen är ute efter? Vad skulle kunna vara så viktigt att Chefen kamouflerar syftet med lägret för att få fram något ur en gammal uttorkad sjöbotten…?

Den här boken är jättebra och spännande. Härligt att få lära känna Stanley. Hur han blir både mentalt och fysiskt starkare under lägervistelsen. Det är tufft att anpassa sig men Stanley lär sig snabbt och blir snart accepterad av de andra lägerdeltagarna. Läsupplevelsen växer, liksom jordhögarna på sidan av de grävda hålen.

Boken kom ut i USA första gången 1998, och i svensk upplaga några år senare. Boken filmatiserades 2003 och ”Holes” går att se på Youtube.

 

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

 

Dolda avsikter

Edie är 11 år och föräldralös och bor hos sin moster. Hon trivs inte alls och kusinerna är hemska. Hon vill bara bort därifrån. Så när hon får chansen att börja på en prestigefull internatskola för flickor utanför Oxford i England, ser hon det som enda möjligheten att komma bort.

Men det finns ett förbehåll. Hon ska hålla ögonen på den ryska prinsessan Anastasia som också går där. Enligt uppgifter från Anastasias far är hon inte lycklig där och något är inte som det ska. Vad är det som händer på skolan? Som föräldrarna aldrig får veta? Det är en sträng skola men rättvis, menas det. Men varför försvinner Anastasias saker så ofta, för att plötsligt återfinnas på något annat ställe än där hon lämnade dem? Anastasia uppfattas som glömsk och förvirrad och hånas av klasskamraterna och lärarna. Men Edie finns där som en vän för Anastasia. Edie ser ingen annan lösning än att gå till botten med vad som egentligen pågår. Är det någon som vill Anastasia illa? Edie kan inte lite på någon av de vuxna. Den ena verkar mer misstänkt än den andre… Vad kan Edie göra på egen hand?

Det här är en riktigt spännande och bra bok om vänskap, tillit och rättvisa. Miljön på den engelska landsbygden utanför Oxford är fint beskriven. Mysiga caféer och landsvägar att strosa fram på. Lite kul att läsa om hur det skulle kunna vara för en 11-åring som måste gå på internatskola… skoluniform, klockor som ringer för lektioner, matraster och när det är dags att släcka för att sova. Reglerna som måste följas, men ändå verkar acceptabla för de inblandade. Trevlig och spännande läsupplevelse utlovas. Den var jättebra!

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Solen strålade och lekte sommar, men jag frös

Hur börjar man berätta om den här boken; Som hund som katt? Om handlingen…? Huvudpersonerna? Om känslorna? Det blir svårt att göra berättelsen rättvisa. För den är så lysande bra. Och vacker.

Berättarjaget bor ihop med sin mamma. Mamman träffar en ny man och de flyttar ihop. Varannan vecka kommer mannens dotter och bor hos dem och hon sover i rummet bredvid. Det finns bara en tunn vägg emellan. Nu ska de vara syskon.

De går i samma skola men hon undviker honom. Hon går i nian och han går i en årskurs under. Han kan inte låta bli att titta efter henne på skolgården. Vem hon umgås med. Vad hon gör på rasterna. För hemma, varannan vecka, hör han henne, och bara knappt skymtar henne svepa förbi mot badrummet. Hon tar avstånd och släpper inte någon inpå. Han är nyfiken och vill ha kontakt. Känna samhörighet. Inte behöva vara ensam. Han iakttar men håller sig på sin kant.

Tills hon släpper in honom…

Det kändes som om jag balanserade på en tunn, tunn
ribba högt över ett stup med vassa klippblock långt
där nere.
När som helst kunde jag tappa balansen och falla.
Måste tänka rätt, tänkte jag.
Måste vara glad, tänkte jag. Att jag träffat dig. Att du
kommit mig nära.
Allt du lärt mig. Om kärleken.
Måste vara glad att jag har ett syskon. För alltid.
Men jag visste ju att du också balanserade över ett
dödsstup. På en sytråd.
Jag hade slutat vara barn.
Tänkte vuxentankar, kände vuxensmärta.
Gick hem ensam efter samlingen med klassen.
Solen strålade och lekte sommar, men jag frös.

 

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Allt började med en fruktansvärd snöstorm

Lena Ollmarks bok Inmurade är en läskig spökhistoria som utspelar sig i en skola i det lilla samhället Firnby. Under sommaren när skolan är stängd för renovering slår arbetarna in en vägg i källaren för att få plats med den nya slöjdsalen. På andra sidan väggen hittar de något märkligt, en riktigt gammal skolsal. Att hitta ett gammalt klassrum i en skola kanske inte låter så konstigt, men det konstiga var att alla saker fanns kvar precis som om alla barnen bara gått ut på rast och sedan har rummet murats igen innan de hann in igen. För att arbetet inte ska försenas anmäler arbetarna inte fyndet utan kastar bara alla sakerna som de hittade därinne.

Leo och hans föräldrar flyttar till Firnby efter att han hamnat i trubbel på något sätt i sitt gamla bostadsområde. I Firnby träffar han Natta och Teddy två helt olika personligheter på skolan. Den osannorlika trion binds samman efter att ha varit nere i den nyrenoverade skolans källare trots strikta order om att inga barn får vara i slöjdsalen själva. Därnere hör Leo någon skratta trots att ingen är där och Natta känner en iskall närvaro i ryggmärgen. Snart ser de även ett barn klädd i gamla kläder skymta förbi.

Några dagar senare är det en flicka från en annan klass som skadas i slöjdsalen. De vuxna söker efter en logisk förklaring till de händelser som utspelar sig i källaren, men de tre ungdomarna inser att allt inte står rätt till i skolbyggnaden och att en länge begravd hemlighet nu har kommit upp i ljuset…

Gillar du läskiga böcker som ger dig rysningar?  Då kanske Inmurade är en bok som passar dig. Boken finns även som ljudbok. Läs även den spännande fortsättningen på serien Firnbarnen som heter Brännmärkta.

/Jennifer

Inbillning eller är det hjärnskakningen som spökar…?

Elvira från Rum 213 är tillbaka!

Elvira är fortfarande tillsammans med Melker som hon träffade på lägret förra sommaren, men de har svårt att hinna träffas. Det är fotbollsträningar och allt möjligt som kommer emellan. Men snart är det sommarlov och då borde de har mer tid att hinna ses. Men så får Elvira ett sms från Melker där det står: Det är över. Orkar inte träffas. Vi hörs! 

VAA! Gör han slut? Via sms? Det fegaste Elvira varit med om! Hon blir först inte ledsen, utan arg. Så otroligt arg! Hon ska ställa honom mot väggen och fråga vad han menar med att göra slut på det där sättet. Han ska få säga det rent ut. Elvira har så bråttom. Hon kastar sig ut genom dörren, hoppar på cykeln och cyklar i rasande tempo, utan hjälm, utan en tanke på något annat än att komma fram. Melker bor i andra delen av stan och det kommer att ta ett tag att cykla dit. Men inte hinner Elviras känslor svalna eller lugna ned sig, trots att regndropparna börjar falla. Och så plötsligt, Elvira vet inte hur det går till. Allt går så snabbt. Hon cyklar omkull och slår huvudet. Hon tappar medvetandet.

På sjukhuset får hon veta att hon har fått en rejäl hjärnskakning. Hon känner sig förvirrad, svag och illamående. Hon får yrsel om hon försöker sätta sig upp. Och ställa sig upp och gå, är inte att tala om. Inte än på ett tag. Men vem var den mystiska kvinnan som stannade till och hjälpte henne vid olyckan? Var det hon som prejat henne av vägen? Det var något som inte stämde med hur det gick till…

Genom sjukhusfönstret kan Elvira se ”Dåris” som byggnaden kallas. Det har tidigare varit hospital och sjukhus men håller nu på att renoveras. Sibel, Elviras kompis, berättar otäcka historier om saker som har hänt där förut. Om inspärrade patienter som inte släppts ut, trots att det inte är sjuka… Om en vit fläck på golvet, som formen av en kvinna som inte går bort. Om skrivet på väggen: ”Jag var aldrig galen!” Är allt verkligen påhittat?

Och även i den här boken ser Elvira mystiska sammanträffanden angående registreringsskyltar på bilar. Som i förra boken, precis innan hon kom fram till sommarlägret ser hon en bil med registreringsskylten: RUM 213, och i vilket rum hamnar hon i på lägret? Sammanträffande? I den här boken ser hon en bil med registreringsskylten SAL 305. Och när sedan Elvira får ett mms med bilden som Sibel tagit från fönstret på Dåris där det står: ”Kom hit Elvira”, fast nu kommer mms:et från en okänd avsändare, men det är samma bild, och skickat flera gånger på rad, men exakt klockan 03:05, så blir allt ännu kusligare.

När Elvira är så pass frisk och återställd så att hon får åka hem från sjukhuset bestämmer sig Elvira och Sibel för att bryta sig in på Dåris. De ska leta rätt på rummet där meddelandet på fönstret fanns och det kanske även är samma rum som det har lyst som ett ljussken ifrån, fast det varit kolsvart i resten av byggnaden… För något eller någon vill ha hjälp av Elvira och hon kan inte vänta längre. Hon måste ta reda på vad som döljer sig, på det gamla hospitalet, i Sal 305…

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

 

Hjälp, jag har mördat min bästa vän!

Alla tror att Kate Rickman är en helt vanlig tjej på 19 år, men det folk inte vet är att hon inte alltid hetat Kate. Kates riktiga namn är Jennifer Jones och som tioåring blev hon känd som flickan som slog ihjäl sin bästa vän.

Anne Cassidys bok Se dig inte om är en fristående fortsättning på boken En andra chans. Se dig inte om är en känslosam thriller där man får följa Jennifer när hon försöker bearbeta det hemska hon har gjort i sitt förflutna.
/ Jennifer, Hertsöns bibliotek

Ett osynligt nät som fäster tag i dig om du inte passar dig…

Det är i början på sommarlovet och Tino har inte så mycket att göra. Bästa kompisen har flyttat och bostadsområdet känns ödsligt och dötrist. Många har dragit iväg till sommarstugor och annat roligt. Men inte Tino och hans mamma. De är kvar.

Tinos mamma mår inte alls bra. Hon är ledsen och bedrövad och vill mest bara sova dygnet runt. Hon är ledsen över att Tinos pappa har lämnat dem och bildat en ny familj och bor med flickvän och baby i Göteborg. Tino försöker hjälpa sin mamma så gott han kan. Gör i ordning smörgåsar och lämnar vid hennes säng. Han städar i huset och går och handlar när det behövs mat.

Det går, men inte är det så lätt att hantera situationen hemma, inte. Framförallt saknar han att ha någon att prata med. Speciellt när det börjar hända mystiska saker kring bostadsområdet. Djur ger sig av från området. På rad och i brådska. Igelkottar. Rådjur. Katter. Tino tycker det ser rätt konstigt ut. Men han kan inte förstå vad det beror på.

Och så en dag kommer en lite annorlunda tjej fram från ingenstans. Hon heter Akki. Hon pratar lite gammaldags, klär sig konstigt och beter sig rätt udda och konstigt i allmänhet. Och hon är efterhängsen och dyker upp när som helst och var som helst. När Tinos mamma plötsligt försvinner spårlöst, erbjuder Akki att hjälpa Tino att hitta henne. Att hon vet var mamman finns. Kan Tino verkligen lita på Akki? Akki börjar bli mer och mer konstig och beter sig misstänkt. Har hon verkligen goda avsikter?

En ny rysligt spännande bok av Petrus Dahlin! Den är lite otäck men det går ändå inte att låta bli att läsa boken! Vem är den här Akki egentligen? Kommer Tino att hitta sin mamma? Innan det är försent…

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Sommarrysare på sommarläger

Elvira åker på ett sommarläger och får dela rum med Meja och Bea. De tilldelas rum 213. Betyder det otur? Rum 13 på andra våningen… Tjejerna kommer bra överens. Inga problem med att välja sovplats och vara överens om vilka killar som är snyggast, som också är med på lägret. Men så börjar det försvinna saker och tillhörigheter och tjejerna börja misstänka varandra. För vem annars skulle kunna komma in mitt i natten och ta Mejas digitalkamera? Eller Elviras värdefulla ring som hon fått av sin mormor, som hon lagt på byrån vid sängen och som helt plötsligt är borta? Tills nu är det bara Bea som inte har förlorat något. Och som inte heller verkar ha så mycket. Är det hon som av avundsjuka har tagit sakerna eller är det ett spöke?

För helt omöjligt är det inte att det är ett spöke som är framme. Bea vaknar mitt i natten och tror sig se ett spöke med rött hår och en vit klänning, och blir ordentligt rädd och upprörd. Och Elvira tror sig också känna en närvaro av något. Inte bara i deras rum, utan nere vid lägerplatsen när hela gruppen sitter och berättar spökhistorier kring lägerelden, är det något som lätt rör vid hennes hår. Men ingen finns bakom henne.

Dessutom får tjejerna höra om en flicka i deras ålder som för många år sedan, i samma rum som de nu har, olyckligt ramlade och slog sig så illa så att hon dog. Hon hette Mebel och hade rött hår… Är det denna flicka som spökar? Och vad vill hon?

Mycket spännande berättelse. Läs gärna boken om ni inte gjort det redan. I Ingelin Angerborns nya bok: Sal 305 får vi möta Elvira igen. Den väntar jag spänt på att få läsa!

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Ett försvinnande som borde vara fysiskt omöjligt… Eller?

Syskonen Ted och Kat är två tonåringar som bor i London. När de får besök av mostern Gloria och hennes son Salim, som stannar till hos dem, innan de drar vidare för att flytta till USA, bestämmer de sig för att göra det bästa av besöket i London och tar med Salim för att se stan. Vad kan vara bättre än att se stan genom att åka i den jättelika åkattraktionen ”London-Eye”? London-Eye är ett gigantiskt stort pariserhjul som tar en halvtimme att åka ett helt varv med. Varje ”glasgondol” rymmer ett 20-tal personer åt gången och borde kunna bli en upplevelse att minnas.

Salim får en gratisbiljett av en man som ångrar sig efter att ha köpt biljetten och Salim får ta över hans plats, mycket längre fram i kön. Syskonen väntar nedanför och ser Salim gå in i glasgondolen med ett 20-tal andra människor. Men de ser honom inte kliva ur efter en halvtimme. Alla andra kliver ut och gondolen är tom. Var har Salim tagit vägen? Det är ett mysterium. Ted som har Aspergers syndrom, menar att han kan tänka som en jättedator. Han tar allt han hör bokstavligt och har svårt för relationer och betydelsen av kroppsspråk. Men nu kanske Ted kan med sin hjärnkapacitet, lista ut vad som har hänt med Salim. För inte kan väl en människa bara försvinna, ut i tomma intet?

Det här är en spännande och underhållande bok som fängslar dig som läsare direkt och den är rent av rolig på sina ställen. Alla ni som har syskon, kan känna igen sig med hur irriterande de kan vara…

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

En skugga med blöta fötter

Mikaelas mamma har fått ett nytt jobb på ett äldreboende i en liten ort. Mikaela är van vid att ryckas upp och tvingas att börja ännu en ny klass, men det är inget hon själv skulle valt. Mikaela och hennes mamma flyttar till ett gammalt, slitet och billigt hus ute på landet som ligger nära både den nya skolan och jobbet.

”Det första hon ser är skuggan i väggen. Först tror hon att det är hennes egen skugga, en suddig, grå figur i tapeten. Men när hon går längre in i rummet står skuggan kvar.”

Under första skoldagen får Mikaela reda på att huset familjen flyttat in i är ett spökhus. Det ryktas om att man ibland kan se en skugga som rör sig i fönstren på övervåningen till huset fast det inte är någon där. Folket i byn tror att det är en flicka som blivit mördad i älven som spökar i huset. Mikaela tror inte på spöken, men när underliga saker börjar hända undrar hon om det inte kan ligga någon sanning i ryktena trots allt.
Kerstin Lundberg Hahns bok Skuggan i väggen är en spännande spökhistoria för den som vill ha något lite läskigt att läsa i sommar.
/ Jennifer, Hertsöns bibliotek