Sommaren blev faktiskt inte Fannys död

BokbacillerNär sommarlovet börjar är det nio veckor och två dagar tills Fanny ska börja högstadiet och det är massor av saker hon måste göra innan dess. Hon vill bland annat hinna bli en annan person eftersom det börjar bli jobbigt att vara den Fanny hon är nu.

Hon skriver en ”att göra”-lista som ser ut ungefär så här: 1. Köpa bindor av ICA-Pelle (SÅ pinsamt tycker Fanny, då fattar ju ICA-Pelle att hon har mens), 2. Bli gladare och mer positiv (helt enkelt ändra på sig), 3. Somna utan kvällsritualen (innebär att Fanny inte kikar in i varenda garderob, under vartenda bord, in på toa och fler ställen hon bara måste kolla efter  – den tar tid!), 4. Överleva övernattning (inte lätt när man som Fanny inte gillar att sova borta överhuvudtaget), 5. Dricka något som någon annan hällt upp när hon inte såg på (egentligen ingen dum regel faktiskt), 6. Skriva d-ordet (det Fanny tror kommer att förändra hennes liv om hon gör). 7. Läsa dikter av Karin Boye (hör väldigt mycket ihop med punkt 6), 8. Prata inför en grupp på fler än två personer (varav den ena är Fanny själv), 9. Skaffa en pojkvän, 10. Kyssa pojkvännen.

Fannys kompis Leia är alltid glad och positiv och verkar aldrig oroa sig över något. Fanny funderar på meningen med livet och oroar sig hela tiden för olika saker, och mest av allt är hon rädd för döden – se, nu skrev jag det ordet – och för att bli förgiftad. Hon tror också att hon skulle vilja begå självmord om hon läser böcker av folk som gjort det – till exempel Karin Boye.

Sommarlovet är kort och Fannys lista är lång, men om hon har tur så kanske hon kan beta av två punkter under en och samma vecka, till exempel nummer 9 och 10. På campingplatsen träffar Leia och Fanny två lite äldre killar som de ska dejta på kvällen, och Fannys hopp väcks, NU kanske hon får en pojkvän som hon dessutom kan kyssa.

Det här är en bok som både är rolig och väldigt allvarlig. Jag kommer ihåg att jag, när jag var i Fannys ålder, också oroade mig för en massa saker – och jag gillar fortfarande inte att sova borta. I slutet får man tips på var man kan vända sig om man är jätteorolig och behöver någon att prata med. Fanny har en mamma som är bra på att lyssna, men alla kanske inte har det.

Agneta, Barnbiblioteken

Lämna en kommentar