Pappa ska bara åka och hämta sin nya tjej nere på busstationen och då ska han också passa på att handla. Skåpen i den lånade stugan gapar nästan tomma, där finns i princip bara sockerbitar och ketchup.
Snön viner runt knutarna men i stugan är det varmt och skönt – ända tills strömmen går och Rut, Tyra och Laban dessutom upptäcker att det inte heller finns någon mobiltäckning – och varför har inte pappa kommit tillbaka ännu? Varför var pappa tvungen att bjuda dit sin nya tjej som de aldrig har träffat och varför kunde han inte bara nöja sig med att vara tillsammans med sina barn – det hade varit så mysigt.
Luften börjar bli tung att andas – snön täcker både fönster, dörr och ventilation. De måste ta sig därifrån, men hur?
Det här är en superspännande lättläst berättelse som känns som att den skulle kunna hända vem som helst som befinner sig i en avlägset belägen stuga där inte vägarna plogas så ofta. Jag funderade också på om jag skulle kunna förlåta min pappa om han gjort på samma sätt som Ruts, Tyras och Labans pappa gjorde.
Agneta, Barnbiblioteken
Bokbaciller 