Ett osynligt nät som fäster tag i dig om du inte passar dig…

Det är i början på sommarlovet och Tino har inte så mycket att göra. Bästa kompisen har flyttat och bostadsområdet känns ödsligt och dötrist. Många har dragit iväg till sommarstugor och annat roligt. Men inte Tino och hans mamma. De är kvar.

Tinos mamma mår inte alls bra. Hon är ledsen och bedrövad och vill mest bara sova dygnet runt. Hon är ledsen över att Tinos pappa har lämnat dem och bildat en ny familj och bor med flickvän och baby i Göteborg. Tino försöker hjälpa sin mamma så gott han kan. Gör i ordning smörgåsar och lämnar vid hennes säng. Han städar i huset och går och handlar när det behövs mat.

Det går, men inte är det så lätt att hantera situationen hemma, inte. Framförallt saknar han att ha någon att prata med. Speciellt när det börjar hända mystiska saker kring bostadsområdet. Djur ger sig av från området. På rad och i brådska. Igelkottar. Rådjur. Katter. Tino tycker det ser rätt konstigt ut. Men han kan inte förstå vad det beror på.

Och så en dag kommer en lite annorlunda tjej fram från ingenstans. Hon heter Akki. Hon pratar lite gammaldags, klär sig konstigt och beter sig rätt udda och konstigt i allmänhet. Och hon är efterhängsen och dyker upp när som helst och var som helst. När Tinos mamma plötsligt försvinner spårlöst, erbjuder Akki att hjälpa Tino att hitta henne. Att hon vet var mamman finns. Kan Tino verkligen lita på Akki? Akki börjar bli mer och mer konstig och beter sig misstänkt. Har hon verkligen goda avsikter?

En ny rysligt spännande bok av Petrus Dahlin! Den är lite otäck men det går ändå inte att låta bli att läsa boken! Vem är den här Akki egentligen? Kommer Tino att hitta sin mamma? Innan det är försent…

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Mycket mer än en lek

I Kurragömma av Petrus Dahlin får vi möta Astrid tretton år, som är på semester med sin mamma i en liten avskild by i Spanien. Astrids pappa hade planerat att de skulle åka på en semester där det stora målet var att ta en lång vandringstur. Allt var utstakat och klart. Men allt blev långt ifrån som Astrid hoppats. Resan blir av, men utan hennes pappa. Något olycksbådande har hänt, men vi får inte veta vad, annat än att det är fortfarande färskt och skört att tänka på.

Astrid och hennes mamma hinner knappt installeras sig i det hyrda huset, som ligger avskilt och en bit från byn, innan mamman måste resa iväg för att ordna någon kris som uppstått på semesteranläggningen som reseföretaget sköter och där Astrids mamma jobbar och har en viktig roll. Astrid vägrar följa med. Hon vill stanna kvar. Hon vill vänta in mammans återkomst så att de kan göra den planerade vandringen. Efter en lång diskussion, dividerande fram och tillbaka får Astrid stanna. Hon får hjälp av Ramiro, som visat dem huset och lämnat nyckeln, som kan komma med mat och vatten till Astrid. Hon hittar en sjö, inte så långt ifrån huset där hon tar några svalkande simturer. Hon testar att dyka under ytan. Förvånad att det är så kyligt där nere. Astrid drömmer ofta mardrömmar om att hon dyker i vatten, men inte kommer upp till ytan. Hon vaknar alldeles svettig och flämtande. Och mardrömmarna börjar komma oftare nu, när hon är ensam i det hyrda huset. Hon kan inte låta bli att gå dit, trots att Ramiro varnat henne att inte bada i sjön. Flera barn har drunknat där.

Astrid tar vandringar ner till den lilla byn där ortsbefolkningen är buttra och tystlåtna och menar att detta är inget ställe för barn. Astrid förstår inte deras attityd men har svårt att kommunicera med dem. Hon är inte så bra på spanska och innevånarna i byn pratar direkt ingen engelska. Så en dag stöter hon ihop med några barn som leker kurragömma bland ödehus och annat bråte och erbjuder Astrid att vara med. Men hon borde inte leka kurragömma med dom här barnen…

Bara så ni vet så blir det lite otäckt ibland i berättelsen men rysligt spännande också. Det har ni säkert redan anat.

/ Ingela, Hertsöns bibliotek

Krypande otäckt om hemligheten i det förbjudna rummet

Maias föräldrar har fått nya, tjusiga jobb i New York. I väntan på att skolan ska börja går Maia omkring ensam i New York, och ensam i den stora lägenheten. Den tillhörde tidigare hennes farfar. Hennes föräldrar är upptagna av sina nya karriärer, precis som vanligt, och hon ser inte mycket av dem. Maia har tråkigt, och det är märkligt kallt i lägenheten.

Men varför verkar granntanten så rädd för Maia? Vart försvinner hennes lilla hamster? Och varför får inte Maia gå in i hörnrummet, det enda varma rummet i lägenheten? Självklart går hon till slut in. I smyg, så inte hennes föräldrar ska få veta. I början händer inget särskilt, men en dag hör hon något…

”Stan…a här. Prata m…d mig.”

Rösten var tillbaka, så närvarande att hon inte kunde värja sig längre. Den var inne i henne och på samma gång utanför. Maia vände sig om och rusade mot dörren, kastade sig ut och slog igen den efter sig.

Det här är nog en av de allra läskigaste böcker jag någonsin har läst! Varning om du är lättskrämd! Den är heller inget för  den som lider av klaustrofobi = rädsla för trånga utrymmen. Men spännande så det räcker och blir över!

Läs ett smakprov här om du vågar!

/Hanna, Kvinnobiblioteket Björkskatan